måndag 16 juni 2014

Kryptoniten har drabbat Ståldoktorn

Jag och Alejandra Skulle bara filma bina samtidigt som vi tog lite prover vilket innebär att sleva upp lite honung och pollen från en av våra kupor för att hitta mjölksyrabakterier. Alejandra, som är allergisk, höll i kameran som dumt nog var svart. Bina hatar svart och attackerar direkt man öppnar locket på kupan och stör dem. Bidräkterna vi hade på oss är just därför vita och inte svarta. Bina går verkligen bananas nu och nätet i min bislöja ligger för nära min mun. Bina attackerar allt som har en utandningsluft om de blivit störda.

Ett bi stack mig igenom nätet rakt i mitten av underläppen. 

Jag konstaterade mest att vi borde avbryta då de är ”taggade” och att jag förmodligen får en fläskläpp snart av sticket. Jag är ju inte allergisk och brukar därför mest få en dunkande känsla i några timmar och lite svullet.

Surprise, 30 min senare inser jag att ett stort kryptonitblock har störtat i mitt tjurskalliga stålmanshuvud, med andra ord, jag är mot förmodan körd!

Jag tar en lapp på vårdcentralen 5 min senare men sätter mig inte ner då inget känns bra och huvudet dunkar. Inser snart att jag är långt bak i kön och kommer aldrig få nån uppmärksamhet. Går till receptionen där jag inte gör mig speciellt förstådd mer än hur jag ser ut. Mitt utseende började anta groteska former. Jag påminner nu om Hellboy med Angelina Jolie stuk, botox och steroider went wrong.



Även haka, näsa och ögon svullnade upp men mest konstigt av allt, båda underarmarna fick massor med utslag och svullnade rejält samt utslag på magen.

Tre sjuksköterskor kör snabbt ut en patient från akutrummet och in med mig. Inget tjafs om vem jag är eller vad som har hänt. De känner igen en allergisk chock och efter 3 sekunder har de beordrat mig att dra ner brallorna och där trollar de fram den största spruta jag sett, större än hästsprutorna på jobb. Full med adrenalin trycks den in i låret och jag får samtidigt svälja 12 kortisontabletter och en allergitablett. Får stanna för observation i ett par timmar men inte röra mig från stolen i korridoren.

Det kunde ha gått dåligt men det gick bra. Jag fick aldrig svårt att andas men förvånad blev jag och i framtiden ska jag bära adrenalinspruta mm när jag jobbar med bin även om det kan ha varit en engångsföreteelse. Det var David mot Goliat, nästa gång planerar jag att själv vara David.


Medicinerna och sprutan var restade på apoteket så dagen efter är jag hos bina igen utan dessa men med kartong tejpad för ansiktet innanför dräkten, scary men jag tog mig upp i sadeln och stannade kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar